Älskade Delicat

Har du någon gång träffat en häst som du fastnat för vid första ögonkastet – som inte kunnats raderas ut ur ditt minne trots att ni kanske aldrig skulle ses igen? En häst som du formligen hade tömt plånboken och levt på nudlar resten av ditt liv för?

Så var det med Delicat. När jag första gången såg honom var det som treåring på en arabhästutställning. Han var inte gammal, men redan då hade han en utstrålning som gjorde att jag föll pladask. Delicat showade rejält och fick unghingstchampion titeln, och jag bara smälte bort och tänkte -”Honom ska jag ha!!!”

Tyvärr var han då inte till salu, så jag försökte glömma bort honom, och skaffade mig arabstoet Nasaska som jag ännu har kvar. Men som i ett ödets nyck så mötte jag Delicat igen på en distanstävling tre år senare – och kände direkt igen den vackra hästen från utställningen. Jag trodde inte mina ögon och var tvungen att titta i programmet ett otal gånger innan jag till slut gick fram och frågade om det verkligen var Delicat. Det var det. Då hade han en ny ägare som tävlade honom i distansritt – han kom trea i sin klass den dagen och jag smälte bort igen. Jag berättade för ägaren hur mycket jag tyckte om den hästen, och lyckönskade dem i sin karriär. I och med att jag också tävlade distans så fick jag ju se honom ofta ute på tävlingar, och fortsatte drömma om att han skulle bli min en dag.

Han gick många år på distansbanan, ritterna blev längre och farten ökade. Det gick riktigt bra ett tag, men sedan ville han inte vara med längre och ägaren tyckte nog inte han motsvarade hennes förväntningar. Han skulle säljas.

Så när han, hösten 2002 annonserades ut till salu fanns ingen tvekan. Jag visste att jag skulle ha honom, oavsett till vilket pris. Min pappa uppslukades av min köphysteri och lyckades skrapa ihop det de ville ha för honom. Jag fick köpa honom direkt, och glädjen var obeskrivlig när jag hämtade Delicat. Äntligen var han min!

Efter mycket svett, utgifter och tårar har det bara gått framåt. Delicat som var ganska tävlingstrött när jag köpte honom har fått en lång återhämtningstid, varierande träning och därefter återfått en stor del av viljan att tävla igen. Jag ger honom ofta vila och uppmuntran för att han ska få energi till att göra sitt bästa, och det får han! Han blir dessutom bara bättre och bättre och har ännu mycket kvar att ge. I skrivande stund har precis klarat 3000 tävlingskilometer och är på god väg mot många fler. Mitt mål är att han ska uppnå 5000 km, vilket ingen svensk häst har gjort tidigare. Med tanke på hans ålder och hans nyvunna vilja att tävla borde det inte vara omöjligt att nå drömgränsen.

Delicat vet precis vad han ska göra på distanstävlingar, han sover som en gris i grinden, äter när han är hungrig och dricker när han är törstig oavsett vad som händer runt omkring honom. Han är snabbpulsad – man kan spurta i mål och några minuter senare är pulsen nere under godkänd gräns. Det enda han inte gillar är veterinärerna - speciellt att trava upp - men det har han också många anledningar till att inte göra. Jag förstår honom eftersom jag vet vad han varit med om. Historien om det är för lång för att jag ska orka berätta den.

Delicat kommer att få stanna här för gott. En sådan häst får man bara en gång i livet och den dagen han inte orkar med längre ska han få sluta sina dagar omgiven av sina vänner i trygghet. Jag hoppas att han ska hålla sig fräsch i många år till, och det ser nog ut som det där han står i sin hage, med vinden i manen och glimten i ögonen suktande mot horisonten - redo för nya äventyr. Han har bara börjat!